Twentynine eleven

Foxy fixar en fin inramning på ett sällsynt produktiv dag när hon tipsar om Trojan Christmas Box. Vad skall man säga? Vissa låtar är helt klart lover's rock, det låter åttiotal, det är gjort med fjortonåriga brittiska tjejer som målgrupp och jag gillar det.

Vem kan tycka att livet trampar runt i ekorrhjul när musik är så gott? Vem bryr sig om att man varit i skolan och suttit på KTB i timmar, studerat, och ändå inte känner sig smartare?

Consciousness is like jazz; if you gotta ask what it's about, you ain't never gonna understand it.

I läroböcker står det olika saker.

När ska jag hitta något vettigt att skriva om? När ska jag sluta uttrycka mig interrogativt? Nu skall jag botanisera i köket. Ha det.

Snöänglar

Snön faller, jag släcker alla lampor och tänder elva ljus, lyssnar till Phil Spectors julklapp och pular vidare...

Ooops

Jag är visst en eurocentrisk liten skit. Med ett kvarts sekel bakom sig kunde man önska att ens blodröda besökta länder-hav var lite mer nyanserat och spännande.



Gör det själv.

Morgonstund

Jag vaknar och tänker att det är gott att livet inrutat sig i en lagom dekadent BPM. Doktorn skickade massa låtar igår som ligger och lurar i datorn. N&H har kommit hem från Afrika, nyförlovade och säkert lite brunbrända. Jag ringer dem och tjattrar in några 10 minuter. Tack comviq för kompis. The Chi-Lites snurrar igång på datorn, jag blev lite småförälskad redan dag ett. Jag som alltid brukar ta så lång tid på mig att falla. Lägg till Billy Stewarts Billy's Heartache och hjärtat bubultar. Jag läser några av artiklarna i DN, går ut i köket kokar ihop en portion gröt, lägger i lingonsylt, ingen mjölk. Jag har en laktosfri vecka. En varm dusch. Det här är mitt standarduppvaknande, om du adderar ett hekto bloggande, och vad klockan är syns ju här nedanför.

Tankar

Ett tag funderade jag på om jag skulle återuppta min försäljarkarriär under våren, jag har nog lite olika alternativ.

Ett tag funderade jag på om jag skulle möblera om, flytta alla möbler ett steg till vänster, eller kasta ut en eller två.

Broken glass.

Frisören säger vill du klippa? Det var ganska länge sedan, i mars faktiskt, och då rakade jag av mig allt så det bara fanns fjun kvar. Tänkte att det var dags nu, säger jag. Hon säger hur vill du se ut, vill du se ut som honom. Hon pekar på en stilig och trendig karl, och självfallet säger jag ja. Hon säger att jag har förfärligt mycket hår, och att dom där lockarna i nacken måste bort. Jag vågar inte säga att jag var förtjust i dem fram till för någon vecka sedan.

Mycket hår senare stapplar en tre hekto oskyldigare och många månader yngre Martin ut ur salongen. Han tänker att nu kommer tjejerna ögonknulla mig när jag strosar genom stan. Inte längre bara ett par glasögon utan också en frisyr. 190 kronor och nu kommer du tillbaka om fem-sex veckor annars kommer håret bli långt och lockigt igen. Okej.

En bra värdemätare kommer senare på kvällen. Tjejen som blev förstummad över de briljanta glasögonen när hon såg dem första gången, hon sätter sig på golvet och greppar tag i slutet på mina jeans och leker med dem samtidigt som hon tittar på håret. Jag tar det som ett bra betyg. Många säger också snälla saker, men trevliga ord is only so much. De rispar små hål i själen. Ord har jag tillräckligt av själv. Jag gör mig inte snygg för att få några trevliga utsagor kastade mot mig, jag vill ha slängkyssar, jag vill bli ögonknullad, jag vill hålla någons hand under en lyktstolpe i december medan snöflingorna dinglar ner.

Under natten drömmer jag att mina glasögon har gått sönder, blivit knäckta. Självkänslan hade fått sig en törn. Det är den mest existentiella drömmen ever.

May all the world regret you did no good.

Jag vaknar, innan väckarklockans härjningar, klickar på datorn - jag vill ha lite morgonmusik, duschmusik, frukosttoner. En halvtimme senare har jag läst morgontidningar, bloggar och börjat med ett desperat försök att bajsa fram något eget.

Jag hade en konstig dröm i natt, en bland flera, men den här var sällsynt klarsynt. Eftersom det inte finns några anständiga jobb inom räckhåll, och eftersom jag aldrig verkar bli klar på universitetet, så borde jag specialisera mig på att slänga ihop smaskiga låttexter och sälja till Sony. Det skulle vara lalalalalätt. Och om jag lyckas förtränga både borde och måste så kommer kanske en klatchig liten radioanpassad låttext med enkla metaforer och mycket kärlek dyka upp här på riktigt.

Mycket kärlek. Det är ju jul snart. Så vi vill alla lyssna på Mariah Carey.

Gå i frid.

Saker som gör mig upphetsad.

Förakt i historieskildringar:

"Och en kvinnlig regent skulle ha framstått som ett oförståeligt vidunder för dessa primitiva romare som gifte sig utan kärlek och älskade utan finkänslighet eller respekt."

"Chardin berättar att europeiska resenärer numera har spritt en viss uppfattning om våra regeringars frisinne och mildhet bland perserna. De har därmed gjort dem den allra största otjänst."

Humor i politik:

Att Hugo skickar billig olja till USA:s fattiga är ungefär lika roligt som när Saddam erbjöd hjälpsändningar eller när Castro ebjöd skicka erfarna valobservatörer 2004. Bosse kvalar väl också in med sina små formuleringsfumligheter. Nu när det börjar närma sig valår, så undrar jag vilket parti som representerar min åsikter.

Day of the Wacko

Ni måste se, måste se. "Ett, två, tre, och fyra, fem, sex, sju." Sjukt skön liten sak, och polsk också. För guds skull leta upp den och njut. Imdb tycker som jag så då måste jag ha rätt.

Rubrik:

När ni får post, sådana där företagskuvert, går ni också in på toaletten, stänger dörren och öppnar dem i mörkret så att det sprakar violett sken från klistret när ni river upp dem?

Eller tänker ni bara jaja, ännu en räkning?

Cous-cousen ligger och sväller i vattenbad. Lyxiga saker som är stora som ärtor och vita som cous-cous. Finns inte att köpa på konsum. Lite sallad, gurka, selleri och olivolja. Jag skulle döda för parmesan! Och vad tänkte jag när jag köpte clementiner istället för ruccola?

Systemet var spännande(jag tror jag är hungrig och törstig). Med inslag av salmiak, med inslag av mintchoklad. Tjena, det kommer bli en spännande rödvinshelg. Jag öppnar kylen och där står två öl jag inte känner igen. Hej, var kommer ni ifrån mina vänner? Vem glömde er här.

Salt sill

Jag vet inte vad som kom över mig i söndagskväll, måndags och nästan hela idag, men det känns ungefär som när sommarknopparna spritter upp och dess pollen spikar fast mig i sängen. Alldeles för trött för att vända på mig. Jaja, man kan inte annat än det bästa göra av saken och dekadera i soffan. Lyssnar på Sancho-jazz och mumsar i mig ett sockerfattigt fullkornsbröd med en ostskiva på.

Eller så satt jag flera timmar på KTB, i läsesalen som för tankarna till ett annat århundrade, kikade på sådana som var vackra, läste om varför beteende inte är hela grönsaksgrytan.

Eller så fotograferade jag mig runt två lägenheter och flera gator i jakt på vad som skall bli en tredje kortfilm med väldigt lite handling.

[Foto]

Wasuze Otya

Idag tänkte jag kamma håret, men kammen fastnade i manen och gröten exploderade i micron. What is a man supposed to do? Idag tänkte jag att jag skulle göra mitt mästerverk, vad det än kan vara. Det har väntat på mig länge nog nu. Men istället får jag stå och skrapa av grötrester från microvågsugnens insidor. Jag måste vara större än så. If you feel we have failed you in any way we shall be only too pleased to do it again at no extra charge. Det är bara lögn, jag sitter och dricker te medan jag mumsar i mig kartongen till annans original pepparkakor. Det luktar i alla fall gott. Men jag går miste om fyra kroners smakrabatt på änglar som tydligen satt gömd på insidan. Kan man få två kronor rabatt för en halv kupong?

Nothing sucks like Electrolux (en helg utanför staden)

Ursäkt: Komma bort och få lite studier gjorda.
Orsak: Mamma bad och tyckte det var dags att jag kom hem och hälsade på.

*Fredagskväll sitter hela familjen hemma, dricker vin och spelar TP. Brorsan och pappa vinner.

*Lördagsmorgon - curlingmorgon.

*Lördagskväll tar jag, brorsan och några av hans kompisar bussen till storstaden (trollhättan), plankar in på någon kortfilmsfestival (det som började som en oskyldig ordlek trollywood har med stjärnor i marken på huvudgatan blivit allvar), sitter i en "piano"-bar och dricker.

*Folk som tycker om sig själva springer runt med filmkameror och uppstoppade ekorrar.

*Flertalet tjejer är arton-nitton år och "fniss" pluggar litteraturvetenskap, och jag trodde det inte var sååå jobbigt eller "flummar" runt lite och spelar "teater", provspelade för den och den rollen i den och den filmen men "jag fick den inte för jag såg inte ut att vara Rolf Lassgårds dotter". Nähä!

*En kille sätter sig ner och frågar var jag kommer ifrån. Vbg säger jag och tänker att det skulle räcka så. Då börjar han babbla om någon korfilm som gått tidigare, som varit lite filosofisk, och som till stora delar hade utspelat sig i Vänersborg. Såg du den?

*Min brors kompis blir väldigt glad och går in i köket, hämtar en flaska rödvin, men blir upptäckt och utslängd när han smäller upp den på bordet. Något senare tänker han att de kanske inte menade allvar, så han provar en gång till.

*Bussen hem tar 50 minuter (raka vägen skulle ta 15 minuter).

*Det blev väldigt lite studier, mycket korsord och Discovery Sience. Det är tur att jag inte äger en egen teve.

Homeway bound

Jag tar spårvagnen hem från Sancho, för det är snorkallt, för jag bor på en kulle och för att jag känner mig lat. Framför mig sitter en man. Även om han har en mössa med en svensk flagga, om han är fetlagd, och om han har en plastpåse med kläder på platsen brevid sig, så läser han ändå metro och ser anständig ut.

När spårvagnen lämnat Prinsgatan och är på väg mot Olivedalsgatan så vänder han sig plötsligt rakt frammåt och nyser rätt in i tidningen, sätter sig sedan till rätta och fortsätter bläddra och läsa på de halvblöta sidorna.

Det är någonstans där som jag besämmer mig för att Sancho har rätt. Bakterier är äckligt och de finns överallt. Jag funderar på hur jag ska slippa dra i repet när min hållplats närmar sig. Jag funderar på om jag ska sitta kvar och vänta tills någon annan skall av. Jag tänker aldrig ta in en metro igen som någon annan har läst innan. Bläh!

[Foto]

Vinterdräkt

Framgång i motvind har äntligen plockat fram vinteruniformen som de köpte år 2002 (och inte har bytt sedan dess). Canadian Goose-jackan. Varje vinter är flockbetendet lika humoristiskt, fattar ni: flockbeteende - goose. Och ni fattade vilka som är framgång i motvind va? Det syftar på håret. Deras sommarkostym är bra mycket mer diskret i sin uniformism. Men vem är jag att döma folk för att deras identitet helt och fullt är kollektiv? Dom är som den grå massan, bara lite finare och flärdigare. De har riktiga fjädrar i kragen och ingen personlighet i bagaget. Det här håller på att bli en modebloggning. Sjukt! Ännu en spännande aspekt av den där jackan är att det blir tydligt vilka som ser upp till denna säregna klubb. Förortskidsen, särskilt kickerstjejer, köper billigare goose-kopior på JC, eller vilka det nu är som kränger dem, och går runt på stan och ser ut som brats de också. Lite mysig höstintegration för era kalla hjärtan.

Kram

Very well

Sancho säger kolla på det där i Praktisk Medicin. Jag säger att den där boken är som en postorderkatalog för en hypokondriker.

Esplendedor

Det är mitt stoltaste ögonblick. Det är en stor svart kille med dreads. Ett ghettobarn vars namn är respekterat i halvmiljonstadens slitna delar. Polisen vet vem han är och trakaserar honom närhellst de har lust. Även om det inte finns anledning till det längre. När han och hans vänner spelar fotboll på asfaltsplanen luktar det guds stad, samtidigt som solen faller ner bakom bergen bortom kåkstaden. En dag kommer säkerhetspolisen och plockar upp en kille, mitt i pågående match. En turist har blivit rånad.

Min vän Stalin har lämnat det gangsterlivet bakom sig även om hans namn fortfarande gör att folk lyssnar och lyder.

En natt sitter vi i en park och dricker rom och cola - cuba libre -, eller som andra kallar den hahaha. Han säger:

- Martin you are rasta man.

Han dunkar sig med knuten han på bröstet. Here.

Han är trött, det är så mycket Babylon på Kuba. Han kan inte röra sig fritt. Många dagar måste han hålla sig borta från centrum, där hans arbetsplats ligger. Han bär alltid på en systemkamera, för om han inte har den blir han upplockad av polisen. På nätterna är huvudgatorna uteslutna. Och det är ingen överdrift, jag är själv med en gång när två berusade poliser gjorde sitt bästa för att utverka mutor eller i alla fall hitta en orsak till att få sätta honom i fängelse. Två ideologipoliser kommer förbi någon stund senare med samma mål i sikte. Vi inser att vi måste välja ett annat ställe, någonstans där polisen inte bryr sig, någonstans som är mer ghetto.

Stalin säger att han inte längre orkar hoppas på att det kommer bli bättre en dag. Och han vill inte ens tänka att det skulle finnas en möjlihet att få komma ut från Kuba. Han skriver en bok om sitt liv, men den kommer garanterat aldrig bli publicerad. Och det vet han.

In your face, you god-loving dualist!

Innan jag skriver ett ord så har jag två saker att säga:

(a) EQ(Martin) = EQ(Martin) - FILOSOFISTUDIER(tid)
(b) Du kan sluta läsa nu.

Du tänker du är smart, men dina argument håller inte. Du måste respektera. Om du har en själ och den ska vara odödlig, osynlig och omateriell (kunde du inte säga vad den var istället) och den ska påverka kroppen. Jag säger HUR, hur ska nått omateriellt som inte finns i rummet kunna påverka kroppen! Ha! Och om vi nu struntar i att du fattat noll så håller det fortfarande inte. Vad är det då i själen som gör att den tänker är fri och riktar uppmärksamheten typ, det hade du glömt att förklara din kristna lilla fjolla. Det var ju det som var problemet. Och om du tror att du har en alldeles egen värdefull liten själ, så säger jag: läs Kant nolla!

Även jag.

Även jag har blivit googlad med den mest rimliga av söksträngar: "kärnkrafts åsikter". Det är kanske inte lika humoristiskt som Sanchos inkontinensgoogling, men det är i alla fall en början. Jag hade gärna sett någon råka hitta hit med söksträngen "Bild på fetlagd lerduva med slak ___" (foto finns nedan). Det kanske funkar nu när jag har skrivit det. Ska prova.

Sökes:

Instrumental låt som inte är för pompös, inte för avslappnad och absolut inte glad. Gärna lite tom och ihålig, men aldrig långsam. Om det är tvunget med sång, så ska texten hålla hög kvalitet och låg profil. Enbart mansröst. Slutligen behöver dessa musikstilar inte göra sig besväret: country, punk, soul.

/En film om ingenting.

Enstavighet.

Han säger vakna. Jag säger att jag redan sitter upp. Strumpor, boxer-shorts och en t-shirt. Ta - det - lugnt. Han säger att det inte var det som han menade och ta på dig ett par byxor också, det där är inte normalt.

Låt mig vara ifred. Låt mig vara ifred. Låt mig vara ifred. Låt mig vara ifred.

Betyg

Mitt betyg från förra kneget hade kommit med posten, och det började precis som vanligt. Massa blablabla om att sälja över telefon och så. Anywho, slutet var så genialiskt att jag inte kunde formulerat det bättre: "Han har också hjälpt till med excel och korrektur läsning."

Tack söta lilla chef. Nu ska jag äta frukost, snubbla till skolan och spy upp den över mac:en.

Glöm inte att vara lite extra gulliga mot mig idag på min namnsdag.

Sluta!

Lägenheten rumlar runt. Att sätta sig på toaletten är svårare än det kan verka. Att uttrycka tankar längre än fyra ord omöjligt. Måste faktiskt sluta att "ta en öl" på vardagar. Och lära mig hur fel det är när man sätter sig i en taxi efter krogen och åker hem till en man i vit morgonrock för att köpa två flak öl. Det är fel.

[Foto]

Vi har alla...

...velat åka ner till Irak och knäppa av några muslimer. Femtio kronor per turban. Men samtidigt vill man ju inte riskera liv och lem för att någon jihadgalning ska få ett fritt land. Dröm om min förvåning när jag upptäckte att lösningen på paradoxen redan fanns förkroppsligat, och gratis, på internet. God bless the US Army! Inte nog med att man kan springa runt i Falluja och spela episoder bara dagar efter att de skett i verkligheten, utan det är till och med möjligt att spela potentiella framtider. Min favorit är när man snabbt ska in på den Iranska kärnkrafts/kärnvapenanläggingen, rädda en god vetenskapsman, förstöra alla turbiner och kuta ut. "Never before has so much been at stake." Du hinner säkert med att sätta kniven i ryggen på en eller två fundamentalister.

Nu när det är sagt tänker jag snarast återgå till att skriva om fabulerade verlkigheter som alla kan vara intresserade av.

Idag vaknade jag, borstade tänderna och åt fruktost. Nu piper min väckarklocka, men jag är redan vaken, så jag vet inte riktigt vad jag skall göra. Om en timme är jag på väg till skolan, fast jag fryser så det kanske är bäst att duscha. Ikväll ska jag tvätta. Och jag måste diska. Tänk vad vatten är bäst! Har ni tänkte på hur skönt det vore om man kunde stöta på någon på stan som sa hej, eller hur?!!! Sedan så hände värsta grejjen igår. Jag satt och pillade naveln så ringer mobben och det är morsan från highway nine på väg mot Boca Raton (Florida ni vet, Oj nu kom posten, vänta lite, tillbaka om ett ögonblick..... Det vara bara Vårt Göteborg och det består av tjejer, den vita smilar, den svarta skrattar. Dom vill så väl, men lite stereotypt är det faktiskt!!!). Ja just det, morsan ringer från USA och säger att det var visning på en lägenhet femtio meter bort från mig och att den har sovalkov. Dom undrar om jag vill ha den istället för den jag har idag. Grymmish va?!! Har ni också sådana föräldrar?

[Foto]

Blockering

Det är raskrig i Frankrike. I östeuropa har de suddat bort judeutrotningen ur historien. Klockan är 14 och i kylskåpet finns inga pålägg till frukostsmörgåsen.

Blip-blop my soul away

Jag hittade en ep av min nya förälskelse, Anima. Musiken är kanske inte ens så speciell men den mjukar upp skallen på mig och det känns skönt. Så nu skall jag lägga mig på mage i sängen och plugga, eller kanske gå och handla trots regnet, festa till med att boka en tvättid, diska? The sky is the limit. Vad det än blir så måste jag vara klar innan fem för då ska jag lära en tysk att skriva bra svenska. Hur rimligt det nu är.

Någon gång måste man bara lära sig.

Detta skall in i huvudet, en gång för alla: Lita inte på datorer. Lita inte på datorer. Och när du tror att du varit på den säkra sidan: Fel! Tänk om, idiotsäkert är endast gott nog.

Historien bakom: Jag fick aldrig tid till fotografering, mest för att det regnade och var otrevligt utomhus. Istället knatade jag bort till lillebrorsan. Vi skulle ändå ses senare för att redigera en film. Ett ganska tids- och tålamodskrävande jobb kan jag upplysa om. Men vi var duktiga och höll humöret uppe med måltidspauser, korsordspauser och bara pauser. Sakta men säkert så växte filmen - minut för minut, klipp för klipp. Bättre och bättre blev den också. Vi sparade titt som tätt ifall programmet skulle hänga sig, sådant brukar ju hända.

Till sist slog klockan en bit över 23. Vi hade säkert suttit med filmen i åtta timmar, vi började bli nöjda med dagverket, och då hänger sig skiten. Jaja, tänkte vi, vi har ju sparat. Undra bara hur många minuter som går förlorade.

Det blev inga minuter som förlorades. Hela jäkla projektet försvann - allt bara borta. Så nu skall vi sätta oss på fredag och börja om från början igen. Ursäkta om jag är lite neggo, men det känns sådär spännande.

Tröttheten

är stor, latheten större, men idag ska jag ge mig ut ur lägenheten innan det blir mörkt. Idag skall jag hinna fotografera en eller två saker. Idag skall inte få bli som igår.

Kärlek

Fyra tjejer står på scenen, och visst skulle man kunna kalla det arty när de springer runt mellan fioler, basar, hamondorglar, pianon, vattenfyllda glas, sågar och hotellringklockor. Men det här är både skönt och gulligt. Särskilt när två av tjejerna ser ut som de spelar ett sådant där arkadspel där man skall trycka på knappar i takt med musiken, med skillnaden att de hamrar på hotellringklockorna och att de står på scen. Men de verkar ha lika roligt i alla fall.

Så är förbandet färdiga, en av tjejerna ställer sig vid en mikrofon och säger på osäker engelska med isländsk brytning "Usually we sell our CD in the break, but we have sold out..." och så vidare, men jag hör inte längre vad hon säger. Jag är förälskad - i hennes röst.

Paus

In kliver Sigur Ros och börjar mangla runt mitt hjärta, först utan att jag riktigt märker det, men sedan allt tydligare känner jag hur knutar i själen börjar lossa och jag är inte längre närvarande i stolen, eller mer närvarande än vad jag någonsin har varit.

Efteråt behöver jag hjälp för att kunna ställa mig upp. Det bara skakar och pirrar i kroppen. Första minutrarna lyckas jag enbart producera utsagor som "bra", "ja", "oj" och mellan dem skrattar jag för mig själv, och så tänker jag på när tjejen pratade engelska med isländsk brytning och så skrattar jag lite till.

[Foto]

Be gone!

Ingen mer vånda över tentor. Tack! Inga mer tråkiga inlägg om filmer. Tack! Inget mer regn med blöta byxor som klibbar mot låren och är otrevliga. Inga mer vattenpölssörjor med mängder av löv och bilister som är dumma i huvudet. Faktiskt inga mer bilister. Mer P-vakter, varför bara lappa felparkerade bilar? Mer post, fler SMS och ge mig, ge mig, ge mig uppmärksamhet. Punkt.

Blogging 's got my heart, _____ 's got my soul

Jag brukar inte recensera saker på min blogg, men det är närmast tvingande att fälla ett omdöme om Kim Ki-Duks film Bad Boy. För dom som inte vet så är Kim korean, och hans filmer därmed på detta underliga språk. Anyways, filmen handlar om Bad Boy som blir kär i en tjej. Tyvärr har hon pojkvän, men det problemet löser han på ett riktigt finurligt sätt. Han är hallick och snart är hon hans hora. Om det handlar filmen. När så slutet på filmen är framme och eftertexterna snart ska börja rulla, så hörs det lite musik, först svagt, och sedan lite högre. Jag hade ganska låg ljudvolym på när jag tittade på filmen, så först satt jag bara där, men sedan så tänkte jag vänta, vad är det här? Nä, jo, nä. Eller. Jo det låter som det. Jag höjde volymen för att höra bättre och var nära på att skrika det kan fan inte vara sant. Hur sjukt är inte det.

Om ni inte vill göra er besväret att se filmen, så kan ni klicka här för att få svaret.

När regnet regnar

Persiennerna är nerdragna, det är dimmigt småmörkt och gucciglasögonen behöver göras rent. Studierna pockar, lägenheten ber på sina bara knän att jag ska bry mig om den. Din bortskämda rikemansbarnsfjolla. Uppskatta mig! Jag försöker säga att det smickret duger inte, men att jag är hungrig och om den har tur blir 2/3 av disken diskad. Studieböckerna i ryggsäcken hoppar och studsar ungefär som kylskåpet i Requiem for a Dream. Nästa tenta är på Torsdag. Livet är innen i dödsdriftsrepeat á la Freud, men den gubben skrämmer mig inte längre. Jag slutade tro på honom ungefär samtidigt som mamma berättade att det nog var dags att släppa taget om jultomten för farfar ville sätta sig ner och dricka ett glas glögg som alla andra.

Två dagar kvar, så är allt över och sedan ska Sigur Ros få hela min kropp (dubbel betydelse), det känns som om jag redan har nått mål.