Ofokuserad vinter

På farsi låter gärna a som o

Irani det vill säga iransk. Gud så latcho. En annan rubrik hade kunnat vara 2006: Minne - NEJ TACK! eller låt mig stava fel i fred. Det är dötrist med minne, det är såååå ute att vara fokuserad. När man går på CSN finns det tyvärr inget större utrymme att bota nämnda åkommor med avancerat drogbruk, så man får hänge sig åt sömnbristens psykos. Tack. Återkommer om några dar.

Hyfs

Invandrare har för satan ingen hyfs. Eller om vi ska vara sakliga, albaner har ingen hyfs. Man sitter i lugn och ro och tjötar med dom på valfri krog, den aktuella låg på andra lång och visade porrfilm på teveapparaterna (King's Head). Men det har inget med någonting att göra.

Så händer det, han säger han köper en runda öl. Man hinner inte säga "lugna puckar nu, jag köpa min egen". Ölen kommer och är god och man vet att nästa gång måste man köpa tillbaka. Två öl alltså, det går an. Mer ska jag inte ha. Men den andra halvlitern har bara börjat smyga ner när albanen säger till kyparen "två öl och chillinötter." Och så fortsätter det. Man tjötar vidare, och det är trevligt.

Hans lillasyrra kommer och är trevlig, småsnygg och tjugo och ölen har stigit till hjärnan. Jag å albanen snackar religion bakom hennes rygg, vi snackar hur det är med lillasyrror, man måste ju för satan veta. Porrfilmen är slut på teven. Lillasyrran lackar stenhårt på en rullstolskille. Hon hade all rätt. Ute är snöhelvetet. Spårvagnarna står och slirar. Jag tänker att nu får jag jävlaremig knata hemåt. Inte så förbannat lätt visar det sig, uppförsbacken blir bara längre och längre och jag tänker att jag lägger mig i en snödriva och fryser ihjäl ett tag.

Den som har varit upptagen

Han som har haft viktigare saker för sig har börjat frekventera gymaktiviteter med övervägande mängd kvinnliga deltagare. Basic Aerobics har gått från ett oförståeligt fenomen till ett oemotståndligt måste. Styrkeyoga var precis så avkopplande som man inte kunde ha föreställt sig när man rusar ner för isbackarna för att hinna i tid. Snön yr utanför yoga-lokalen på sjätte våningen, stora fönster, levande ljus, gråa hussiluetter och havsandningar som skall brusa in harmoni i kroppen.

Han som inte skriver fast han säger att han ska skriva, han som till sist har förstått fulla meningen med vardagslögner, han håller precis på att möblera om i lägenheten så att ingenting står kvar där det stod igår och hälften är portat och får inte komma tillbaka in igen. Han sitter nu där sängen borde vara, i en soffa som han snart blir av med och har precis upptäckt hur helvetes bra hans stereo faktiskt är. För helt plötsligt så är ljudet från högtalarna fantastiskt. All störande resonans är borta. Så det finns bara en sak att göra, att lyssna igenom all musik på nytt, de skivorna som har det häftigaste ljudet först. Ron Carters Piccolo är helt sjuk.

Det är så det är, och nu ska han sätta sig och torka bort allt damm från böckerna och ställa in dem i bokhyllan igen.

Ny start

The Rula's back

Imorgon, nu ska jag äta powerbars, plugga och ladda, men i morgon.

För keso och freden! eller vad det skulle heta.