Någon gång måste man bara lära sig.

Detta skall in i huvudet, en gång för alla: Lita inte på datorer. Lita inte på datorer. Och när du tror att du varit på den säkra sidan: Fel! Tänk om, idiotsäkert är endast gott nog.

Historien bakom: Jag fick aldrig tid till fotografering, mest för att det regnade och var otrevligt utomhus. Istället knatade jag bort till lillebrorsan. Vi skulle ändå ses senare för att redigera en film. Ett ganska tids- och tålamodskrävande jobb kan jag upplysa om. Men vi var duktiga och höll humöret uppe med måltidspauser, korsordspauser och bara pauser. Sakta men säkert så växte filmen - minut för minut, klipp för klipp. Bättre och bättre blev den också. Vi sparade titt som tätt ifall programmet skulle hänga sig, sådant brukar ju hända.

Till sist slog klockan en bit över 23. Vi hade säkert suttit med filmen i åtta timmar, vi började bli nöjda med dagverket, och då hänger sig skiten. Jaja, tänkte vi, vi har ju sparat. Undra bara hur många minuter som går förlorade.

Det blev inga minuter som förlorades. Hela jäkla projektet försvann - allt bara borta. Så nu skall vi sätta oss på fredag och börja om från början igen. Ursäkta om jag är lite neggo, men det känns sådär spännande.