Två systrar, andra delen.

Först kollar jag mig en extra gång i spegeln, man vet ju aldrig vem som står på andra sidan dörren. Det är så ovanligt att folk ringer på utan att först slå en signal och kolla läget. Frisyren ligger rätt - åt höger. Ett andetag. Öppna dörren, oj låst, låser upp, trycker ner handtaget och.

Där står en av systrarna från tredje våningen, helvete det måste vara musiken, men nu har de gått för långt. De kan klaga på allt, men att klaga på att någon spelar musik två våningar ner - det är osympatiskt. Det var inte ens högt för tillfället och det var för guds skull bara John Cale och inte någon Devin the Dude.

Jag spänner nackmusklerna, tänker att jag är en vältränad biff som minsan kan styra och ställa med den här stumpan bäst jag vill, jag sitter ju till och med i styrelsen, så det är bäst för henne att hon inte kommer med något.

Hon öppnar munnen. Jag hinner spela upp fem sekvenser i hjärnan, som alla slutar med att jag slänger igen dörren i ansiktet på henne, innan jag uppfattar att hon ber mig komma upp och titta på en grej på deras nyinköpta dator som inte verkar fungera riktigt som det skall.

to be continued...