Med antydan till valkar i händerna.

Jag är rädd för den dag då jag förväntas bära kanelsäckar tills jag hostar, nyser, slemmar igen av kanel. Men manligheten kommer naturligt här, jag vet inte, kanske är det kläderna som gör det. En hälsosammare livsstil blir skrämmande oundvikligt, jag aktiveras fysiskt. Mina öran mosas av konversationssirap och intellektet känns mosigt efter att behövt samtala allt för många timmar med allt för ointressanta typer. Förolämpande. Tankeförmågan krymper tills jag kommer vara en grymtande slugger som bara tittar på sport och actionfilmer och kliar mig i skrevet.

Men förstå mig. Det är ett schyst jobb. Det har några biverkningar, men det är schyst. Jag springer runt och fotar när jag slutar för att bota mig mot geggan på jobbet. Det är bra. Två nya "words", en ny "random".